Nyligen fick Lunds universitet besök från Taras Sjevtjenko-universitetet i Kyjiv– och under ett seminarium arrangerat av Medicinska fakulteten berättade delar av den ukrainska universitetsledningen om hur den arbetade när Rysslands storskaliga invasion av Ukraina inleddes.

Något som kanske överraskade många är att universitetet i Kyjiv– med närmare 30 000 studenter – snabbt blev en viktig problemlösare och knytpunkt när hem förstördes och brist på mat och vatten uppstod.

Det var inte bara studenter och anställda som i krigets inledningsskede sökte sig till universitetet för att få hjälp med olika saker, utan även ”vanliga” stadsbor, berättade Ganna Tolstanova, professor och vicerektor med ansvar för forskning.

– Att människor hade svårt att införskaffa mat, specialkost, diabetesmediciner och vatten blev de facto universitetets problem. Man kan säga att det var tur att vi hade coviderfarenhet. Vi satte snabbt upp kostnadsfria telefonlinjer för stöd och mental hälsa.

Enligt henne ställdes var och en inför svåra val när kriget bröt ut:

– Jag blev tvungen att fråga mig: Ska jag vara vicerektor eller mamma? Vi var alla rädda, och tvungna att välja.

Studenter uppmuntrades tidigt att sätta sig i säkerhet och hitta skyddsrum, vilka bland annat fanns på campus. Att hålla kontakten med studenterna var prioriterat enligt ledningen.

Volodymyr Ilchenko, professor och prorektor vid Kyjivuniversitetet, kunde inte bege sig till arbetet den 24 februari eftersom broarna hade bombats. Men han och den övriga ledningen arbetade via digitala system och var fast beslutna om att stanna i huvudstaden:

– Vi skulle ingenstans, det var vår plan. Studenter och lärare var däremot fria. I efterhand tycker jag att det var en bra plan.

Flykt och avbruten termin

Dagen efter den ryska invasionen rekommenderade utbildningsministeriet att alla universitet i Ukraina skulle hålla lov i ett par veckor. Många studenter och lärare begav sig snabbt västerut inom landet, och ofta till partneruniversitet.
– De första dagarna handlade frågorna om var är regeringen, vad ska vi och var och en av oss göra … Vi skulle vara redo göra motstånd. Två veckor senare förstod vi att vi måste komma tillbaka till utbildning, sade Volodymyr Ilchenko.

Under coronan hade de arbetat med fjärrundervisning, vilket underlättade när många studenter och lärare flytt för sina liv:

– Plötsligt hade vi studenter och lärare även i Chile, Australien och Japan.

Kyjivuniversitetet upptäckte snabbt att det var viktigt med fungerande administration. Exempelvis ville de skyndsamt kunna anställa personer som hade oklara anställningsförhållanden eller var ”på väg in” i systemet – eftersom kontrakt och försörjning så påtagligt gällde liv och död.

Flexibilitet var en annan överlevnadsfråga.

– Vi såg till exempel att det är universitetets ansvar att se till att sistaårsstudenter kan få sina diplom, och att individuella bedömningar och lösningar måste till för att studenterna inte ska hamna i för stor osäkerhet. Det är vår huvudsakliga uppgift, att se till att studenterna kan röra sig framåt, sade Ganna Tolstanova.

Universitetet och dess ledning arbetade med hjälp av chatkanaler enligt en rapporteringsmodell som tidigare tagits fram för just krissituationer. Överraskande nog fungerade internet väl trots krigshandlingar – och tidigt hölls digitala möten med alla eller många anställda.

Mot slutet av seminariet bad en ung man i publiken att panelen skulle ge sin syn på ett dilemma:

– Borde jag ta mig tillbaka till Ukraina och strida, eller stanna kvar i Sverige och lära för framtiden?

Svaren från panelen var liktydiga: Det är ett högst personligt val. Kanske är det bättre att du kommer tillbaka till Ukraina, för att återuppbygga landet med dina utökade kunskaper.