Tal rektorsuppvaktningen 2026 - Teo Houmann LUS ordförande:
Rector Magnificus!
Läs rektors svar längre ner: Rektor Erik Renströms svar
Första maj i Lund. Magnoliorna blommar i Lundagård, och universitetet samlas för sin årliga disciplin: akademisk självrannsakan.
Det är här vi – Lunds universitets studenter – gör det vi gör bäst: hyllar det som ska hyllas, ifrågasätter det som måste ifrågasättas, och sätter betyg på ett helt verksamhetsår.
Erik, Det är sjätte och sista gången i denna mandatperiod som du öppnar dörren till universitetshuset när studenterna knackar på. Fem gånger har du fått studenternas godkännande. Idag avgörs den sjätte. Men innan vi sätter betyg måste vi gå tillbaka till början.
När du tillträdde 2021 befann sig universitetet – och världen – i ett läge som saknade motstycke i modern tid.
Pandemin hade slitit upp sprickor i system som länge tagits för givna: digitaliseringen var akut; studiemiljöerna var ansträngda; studenters psykiska ohälsa ökade; och utbildningens kvalitet stod inför en prövning som ingen – hade önskat sig.
Campus höll på att vakna, men osäkerheten låg kvar som en tung rök. Det fanns en längtan efter stabilitet – men också efter förändring. Efter ett ledarskap som inte bara skulle administrera en återgång, utan formulera en riktning framåt.
Det var i den verkligheten som studenterna formulerade sina förväntningar. Och de var tydliga.
Tre ord sammanfattade uppdraget: Lyhördhet. Öppenhet. Välvilja.
Förväntningarna var inte rotade i detaljer eller teknikaliteter. Utan ett ledarskap som skulle vara närvarande, lyssnande och samarbetsvilligt – ett ledarskap som såg studenterna som en del av universitetets utveckling, inte som en grupp vid sidan av den.
Det är mot dessa ord – inte mot visioner, inte mot strategier, inte mot policydokument – som vi idag bedömer din mandatperiod.
Det gångna året har universitetsledningen arbetat hårt – med att beskriva Lunds universitet som ett fjärde generationens universitet: ett lärosäte som inte bara utbildar och forskar, utan samproducerar samhällsutveckling, ett lärosäte som är öppet, nätverksbaserat och värdegrundat, och där kunskap skapas i partnerskap – även med studenterna.
Men om universitetet ska vara fjärde generationens, måste även rektorskapet hålla jämna steg.
Därför är årets fråga enkel, men obekväm:
Har Lunds universitet haft en fjärde generationens rektor?
Eller snarare: Har du, Erik, varit redo för fjärde generationens rektorskap?
Kärnan i ett fjärde generationens universitet är att se studentinflytandet som en demokratisk infrastruktur.
Studenterna ska inte “tycka till” när allt redan är färdigskrivet. Studentinflytande måste fungera genom hela universitetet – på alla fakulteter och institutioner, i styrelser, nämnder och arbetsgrupper. I frågor om inriktning, prioriteringar och resurser.
Här vill vi vara rättvisa: det fungerar ofta – men inte alltid, och kanske inte där det behövs som mest. Inför de centrala vårdialogerna skulle studentkårerna inkluderas i beredningen av fakulteternas svar.
Det skedde i varierande grad. Och på vissa fakulteter inte alls. Vi lyfte detta till universitetsledningen i förväg.
Svaret vi fick var i praktiken: “Det får vi titta på nästa gång.” “Nästa gång” tillsammans med “Vi tar det med oss”, är begrepp som förekommer provocerande mycket i akademisk styrning. Men studentinflytande är inte något man “tittar på nästa gång”. Det är en grundprincip för hur ett universitet styrs och utvecklas.
För ett universitet är inte starkare än sin svagaste länk. Och studentinflytande är inte starkare än den nivå där det saknas. När studenterna lyfter kritik mot större utvecklingsarbete kan inte ledningen välja att backa eller tiga.
Kritik är inte ett problem. Kritik är en inbjudan till samarbete. Ett fjärde generationens rektorskap möter kritik med dialog – inte med tystnad.
År efter år har studenternas tal återkommit till samma kärna: utbildningen är fortfarande underordnad forskningen.
2023 frågade vi: När ska pedagogisk skicklighet väga lika tungt som vetenskaplig?
2024 konstaterade vi: att ambitionen finns - men att genomslaget uteblir.
2025 rapporterade vi: att utbildningen halkar efter i en internationell jämförelse.
Och 2026 måste säga det ännu tydligare: Problemet är inte brist på modeller, ramverk eller ord. Problemet är villkor.
Vi har ett nytt ramverk för pedagogisk meritering – men studenterna möter fortfarande olika verkligheter beroende på fakultet, ämne och ekonomi.
Pedagogisk skicklighet väger fortfarande inte lika tungt som vetenskaplig.
I dag ser vi ett skifte i synen på studenter och utbildning: mätbarhet och produktion av studenter har blivit centrala mått på framgång.
När genomströmning och administrativa indikatorer blir styrande, riskerar universitetet att byta fokus från bildning och kritiskt tänkande till kvantitativa resultat. Samtidigt mäter våra system i hög grad processer och efterlevnad, inte alltid den faktiska kvaliteten i lärandet. Den dag studenter vittnar om att en utbildning inte håller måttet – har vi redan misslyckats.
Ett fjärde generationens rektorskap är utbildningens rektorskap.
Här – är studenternas erfarenheter avgörande.
Här – krävs mer än ett ramverk
Här – återstår arbete.
Vi förstår att världen kallar på Lunds universitets rektor. Det är en del av uppdraget – och en del av universitetets roll. Ibland behöver man åka till Brasilien. Ibland till en näringslivsträff i Landskrona.
Och ibland behöver man stanna i Lund för att fira 30 år av organiserat studentinflytande vid Lunds universitet.
Ett fjärde generationens rektorskap kräver mycket. Men ibland är det enklaste också det viktigaste.
Närvaro. Närvaro är inte symbolisk. Närvaro är ansvar. För studenternas vardag, deras välmående och deras förtroende. Ett fjärde generationens rektorskap kan inte utövas på distans.
Låt oss erkänna det som är sant och värt att fira: Lunds universitet ligger i den absoluta världstoppen inom hållbarhet. Det är imponerande, viktigt och något att vara stolt över.
Men studenternas uppdrag är inte att leva i rankingar. Studenternas uppdrag är att leva i utbildningen, i kursrummen, i studiemiljön. Och ibland blir kontrasten synlig i vardagen.
På vissa fakulteter finns återvinningsstationer med imponerande många sorteringsfack. Men bakom byggnaden står en ensam sopkomprimator där allt hamnar – oavsett etikett.
Det är svårt att inte se parallellen. För ibland fungerar universitetets styrdokument likadant: många fack, många ambitioner – men i slutändan hamnar allt i samma hög.
Studenterna ser detta. Studenterna lever i detta. Studenterna är ofta de första som märker när verkligheten inte följer skylten.
Ett fjärde generationens universitet måste klara prövningen mellan dokument och verklighet. De måste vara mer än en snygg sorteringsskylt.
Akademisk frihet är inte en självklarhet.
Inte i världen, och inte längre heller i Europa. Vi ser universitet som pressas av politiska intressen, vi ser demokratier försvagas, och vi ser hur akademins oberoende ifrågasätts på sätt som hade varit otänkbara för bara ett decennium sedan.
I en sådan tid prövas universitetens ledare. I försvaret av akademisk frihet, i avståndstagandet från politiska ingrepp, i relationen till staten – Här har du varit principiell, tydlig och modig.
Här har du levt upp till en av universitetets äldsta principer: Fiat Justi-tia, Ruat Kajlum (Fiat iustitia, ruat caelum). Att stå fast vid det som är rätt, även när det kostar.
Här har du agerat som en fjärde generationens rektor.
Ett fjärde generationens universitet byggs inte bara genom visioner. Det byggs genom strukturer, rutiner och system.
Genom processer som är tydliga, rättssäkra och - när de fungerar som tänkt - åtminstone teoretiskt tillgängliga för dem som behöver det.
I en tid när Lunds universitet infört digitala examensbevis – ett beslut som väckt livlig diskussion – anser vi att även universitetets högsta akademiska ledning bör omfattas av motsvarande grad av rättssäker dokumentation.
Därför vill vi överlämna ett dokument som sammanfattar mandatperioden: Rektors examensbevis.
(Vice ordförande kliver fram och räcker över examensbeviset.)
Beviset intygar genomförd mandatperiod och är utfärdat i enlighet med studenternas samlade omdöme.
Beviset är naturligtvis digitalt signerat av LUS styrelses kanslist – i enlighet med god förvaltningssed och den fjärde generationens administrativa ideal.
Tillgång till ditt digitala examensbevis förutsätter dock att du själv initierar nedladdningsprocessen via LUS behörighetsstyrda plattform under ordinarie öppettider på ett udda verksamhetsår.
Därutöver krävs registrering i ett kompletterande gränssnitt vars användarvillkor för närvarande är på remiss, samt godkännande av att processen i sig kan komma att omprövas i efterhand.
Detta är, kort sagt, ett examensbevis anpassat för ett modernt universitet. Kanske till och med fjärde generationens examensbevis?
För studenterna har din mandatperiod inneburit något viktigt: Inte att studenternas röst alltid fått fullt genomslag, inte att alla strukturer har fungerat som de borde, utan att studenternas perspektiv oftare har blivit taget på allvar, och därmed fått större legitimitet i universitetets samtal.
Vi har sett en rektor som haft förmågan att lyssna, och som – även när kritiken varit tydlig och ibland obekväm – valt att bjuda in till dialog – snarare än att stänga dörrar.
Detta har inte alltid varit enkelt. Men det har varit avgörande. Det har också handlat om något mer ovanligt i ett offentligt ledarskap, att du inte har sett studenterna som mottagare av färdiga beslut, utan som samtalspartners i universitetets utveckling.
Det sättet att möta studenter, inte överifrån, inte bredvid, utan tillsammans.
Genom bemötande, inbjudan till dialog och en tydlig plats i det akademiska samtalet har du bidragit till att stärka studenternas position under din mandatperiod.
Vad lämnar du efter dig?
För studenterna: ett universitet som vill väl – men måste våga mer.
För Lunds universitet: en stabil ledning i orolig tid.
För svensk akademi: en tydlig röst för frihet och oberoende.
Och för nästkommande generationer: ett universitet som står inför ett vägskäl.
Ska Lunds universitet fortsätta tala om fjärde generationens universitet – eller fullt ut börja leva det?
För framtiden kommer det att behövas ett fjärde generationens rektorskap som bygger vidare på det som lagts, men som också vågar gå längre.
Ett rektorskap där studentinflytande inte bara är struktur, utan praktik. Där utbildningens villkor ges samma tyngd som forskningen. Och där dialog inte är ett verktyg vid behov, utan grundläge. Att få sätta punkt för en mandatperiod är inte bara ett avslut. Det är också ett tillfälle att konstatera att något faktiskt har burit. Universitet utvecklas inte genom raka linjer.
De utvecklas genom prövningar, genom motstånd, och genom arbete ibland går det långsamt och ibland går det fel.
Det är den akademiska verkligheten: per aspera ad astra. Detta är inte en sammanfattning av allt som har varit.
Det är inte heller ett försök att väga varje beslut mot varje brist. Detta är det som rektorsuppvaktningen ytterst handlar om: en samlad bedömning av riktning, ansvar och ledarskap, så som det har upplevts av Lunds universitets studenter.
Och därför återstår nu bara en traditionsenlig fråga… För lyhördhet. För öppenhet. För välvilja.
Är studenternas samlade omdöme:
Vivat! Vivat Rektor Magnificus! Vivat academia!
Låt oss nu utbringa ett trefaldigt lundensiskt leve för Lunds universitet, för studenterna, för kunskapen och för vår rektor Erik Renström.
Ja, de leve!
Hurra! Hurra! Hurra!
Lunds universitets studentkårers ordförande och vice ordförande knackar på dörren till Universitetshuset för att välkomna rektor och universitetsledningen ut på trappan. Fotograf: Johan Persson.
Rektor Erik Renströms svar
Ärade studenter,
Det är underbart att leva i ett land med demonstrationsfrihet. Det är underbart att leva i ett land där studentinflytandet i den högre utbildningen är inskrivet i lagen. Men, vi ska inte slå oss för bröstet och bli självgoda.
“Blott Sverige svenska krusbär har.” CJL Almqvists ord, denna syrliga kommentar till den trånga provinsialism som ibland hotar att krympa ett helt land, är en utmärkt påminnelse att inleda denna dag med. För om något riskerar att göra oss små, är det just den där reflexen att tro att världen slutar vid den egna trädgårdsgången, vid den egna åsikten.
Men här i Lund – denna stad där världen alltid tycks börja om på nytt – vill jag i dag föreslå ett nytt ordspråk, ett som vänder Almqvists udd till något öppet, stolt och livsbejakande: “Blott Sverige svenska studenter har.”
Och låt mig genast säga: detta är inte en gränsdragning. Jag tänker inte bara på studenter som är födda i Sverige utan alla som studerar här. Alla studenter från hela världen som vi har förmånen att möta i våra klassrum och som berikar våra liv. Det är en hyllning till det svenska studentinflytandet i allmänhet, och till det lundensiska i synnerhet.
För just här, i denna stad, har studenterna sedan 1849 varje år den 1 maj trätt fram inför rektor och universitetets ledning. Inte för att artigt applådera, utan för att – med den där unika blandningen av skärpa, humor och akademisk fräckhet – ge sin återkoppling på hur universitetet tagit tillvara studenternas synpunkter under året som gått. Det är en tradition som är lika lundensisk som magnolian, som vårvindar i Lundagård, som känslan av att varje generation studenter skriver sin egen vers i universitetets historia.
Och vad säger denna tradition om Lunds universitet? Den säger att vi tror på våra studenter. Att vi litar på deras omdöme. Att vi ser dem som medskapare av universitetets framtid, inte som passiva mottagare av dess beslut.
Och vad säger den om Lunds studenter? Den säger att de är kunniga. Att de är engagerade. Att de är nyfikna på världen bortanför krusbärsbusken. Oavsett om deras resa fortsätter här i Lund, i Stockholm, i Singapore eller någonstans där deras idéer ännu inte hunnit landa. Det är det som är kärnan i att vara ett universitet av den fjärde generationen. Universitetet tar ett aktivt ansvar för att utveckla samhället där det internationella och lokala förstärker varandra.
Denna strävan har vi lyckats kommunicera, men studenterna har helt rätt i att det inte räcker med att formulera strategier, vi måste identifiera vad vi ska göra och sedan se att det får effekt. Vi har gjort mycket, kommer att göra mer och vara vaksamma på att det utvecklar universitetet väl.
Lunds universitet vill ge studenterna verktygen att göra allt detta. För världen behöver människor som kan analysera kritiskt, agera modigt och samarbeta klokt. Och sådana människor formas genom samtal där olika tankar bryts mot varandra, i respektfull dialog.
Här kan jag inte undvika att tala om resurser. Det är en utmanande tid för den högre utbildningen. Kostnadsökningar och produktivitetsavdrag kompenseras inte brett av de av satsningar som görs, framför allt inriktade på teknikämnena. Då är det en lednings roll att se till att resurserna används på bästa sätt, men också att argumentera väl för att de ämnen som hamnat i skymundan också spelar en stor roll i samhällets tekniksprång.
Därför är rektorsuppvaktningen inte bara en högtidlig ritual. Den är ett levande bevis på att studentinflytandet är en del av universitetets själ. En påminnelse om att kunskap växer när alla systematiskt får höras, inte bara de som ställer sig i fronten och talar med högst röst.
Så låt mig ge en tredje version av det nya ordspråket att bära med stolthet: Blott Lund lundensiska studenter har! Inte som en begränsning, utan som en öppning till världen och - som en hyllning.
Se och hör film från rektorsuppvaktningen den 1 maj 2026.