Att jobba i växeln har inget att göra med bilden som visas i gamla journalfilmer där kvinnor sitter på rad, svarar i telefon, drar ut en sladd ur ett uttag och kopplar in den i ett annat. Allt i ett ständigt sorl av röster. Den så kallade snörväxelns tid är för länge sedan förbi. Det enda som inte förändrats är att växeltelefonist fortfarande är ett kvinnoyrke. På Lunds universitet heter de Lotta Hansson, Hanna Klasson, My Widholm och Ann Alicedotter. Växelhäxor kallar de sig själva.
Bistår servicedesken
De tillhör Sektionen IT och sitter i ett öppet kontorslandskap på Margaretavägen i Lund. I samma rum finns servicedeskens något större gäng. Samarbetet dem emellan är tätt. Växeltelefonisterna hjälper till att hantera de omkring 35 000 ärenden som kommer in till servicedesken varje år. I runda slängar sorterar de två tredjedelar av ärendena och ser till att de hamnar rätt bland de omkring 200 så kallade lösningsgrupperna.
I snitt går halva arbetsdagen till att avlasta servicedesken, den andra halvan till att svara i telefon. Allra mest ringer det när ansökningar till kurser och program ska in och i samband med antagningen.
– En vanlig dag är det nog runt 500–600 som ringer hit, säger Lotta Hansson som arbetat i växeln sedan 2007.
Mer än 100 samtal per dag och telefonist låter som många för ett otränat öra. Ändå är det långt färre än det har varit. En numera pensionerad kollega besvarade på egen hand 888 samtal en dag, berättar Lotta Hansson. Om det är rekord eller inte är oklart.
"Ett jättebra gäng"
Hanna Klasson har jobbat i växeln i tio år. Ingen dag är den andra lik, berättar hon. Frågor och ärenden skiljer sig åt. Ofta handlar det om att göra två eller flera saker samtidigt. Och även om man efter ett antal år i växeln kan universitetet och känner till dess anställda bättre än många andra så går det inte att bli fullärd. Nya ansikten dyker upp och organisationer förändras.
– Vi hjälper varandra när det är något vi undrar. Vi är ett jättebra gäng.
Det är lätt att hitta information på webben idag. Ändå är det många som ringer och frågar om sådant som bara är ett knapptryck bort. Och de ger sig sällan innan de fått svar på alla sina frågor.
– Det är inte lika många som ringer idag jämfört med när jag började i växeln, men de som ringer är definitivt mer krävande, säger Hanna Klasson.
När hon eller någon av hennes kollegor lyfter på luren vet de inte vem det är i andra änden. En blivande student eller den blivande studentens pojkvän eller flickvän eller farmor eller farfar eller kanske någon universitetsanställd som inte hittar rätt i telefonidjungeln? Eller någon helt annan. Själv har Hanna Klasson blivit lurad i ett underhållningsprogram i radio när Anders Timell ringde och ställde absurda frågor. Lotta Hansson har haft kändisar som Mark Levengood, Jonas Gardell och Eric Gadd i luren. Alla tre mycket vänliga, betonar hon.
Krävs tålamod
Men så är det inte alltid. Otrevliga samtal är vanligare än de flesta säkert tror, intygar båda två. Det kan vara studenter som anser sig orättvist behandlade av lärare och som låter sin frustration gå ut över växeltelefonisterna när läraren inte svarar. Det kan vara anställda som brusar upp och det kan vara samtal utifrån.
Ett relativt färskt exempel är alla påringningar till stöd för den propalestinska studentdemonstrationen i Lundagård i maj och efterspelet under sommaren. Vissa uppringare ringde fyra, fem gånger varje dag i ett par veckors tid. Alltid ville de bli kopplade till någon i ledningen och ofta handlade det om att utkräva ansvar för hur studenterna blivit behandlade. När det inte alltid gick att koppla fram dem krävde de att växeln skulle svara för hela universitetet.
– Vi har såklart inga åsikter, vårt arbete är att koppla samtal och det gör vi tills de får svar eller själva avslutar samtalet. Sådana samtal är krävande, säger Lotta Hansson.
Obehagliga samtal förekommer
Vid andra tillfällen har det hänt att de fått höra ord som ”jag vet var du bor” innan samtalet avslutats.
– Det har inte hänt ofta men när det har hänt så ser man sig lite extra om över axeln när man går hem, och såklart rapporterar vi sådant till vår chef.
Men allt som oftast är de som ringer trevliga även om frågorna kan vara lite udda. Ett exempel är mannen som varje sommar ringer och påpekar att antalet harkrankar har minskat. Ett annat damen som ringer och berättar att samma humla som besökt henne förr om åren har återvänt igen och så vill hon prata med någon biolog för att höra om humlor brukar bete sig så.
Studenternas frågor om kurslitteratur, studentkonto, salar och lärare kopplas vidare, men ibland blir det lite eget detektivarbete i växeln när någon som precis har flyttat till Lund ringer och frågar om bussnummer och närmsta busshållplats för att ta sig till sin första föreläsning.
– Det är klart vi försöker hjälpa till. Hur vi bemöter dem bidrar ju till deras bild av universitetet, säger Lotta Hansson.
Vill att fler hänvisar
På frågan vad som skulle underlätta arbetet i växeln råder ingen tvekan.
– Att alla lägger in sina telefonnummer i Lucat. Och så vore det bra om vi lite till mans blev bättre på att hänvisa när vi inte är anträffbara. Det skulle spara mycket frustration och vi skulle slippa arga kommentarer från folk som ringer och inte får svar.
