Om Stig Steen följt barndomsdrömmen hade han blivit skridskoåkare. Men längtan efter att bli en ny Knut ”Kupper’n” Johannesen, som vann OS-guld i Squaw Valley 1960, resulterade i stora utväxter på hälarna. Skridskorna fick läggas på hyllan och i stället blev Stig Steen thoraxkirurg och forskare inom fysiologi och medicinteknik, med uppfinningar som bröstkompressormaskinen LUCAS och hjärttransportsystemet Heart-in-a-box på meritlistan. Ändå är han inte helt bekväm i rollen som forskare.
– Jag passar inte i akademin. När jag kom till Lund 1980 som specialist i allmänkirurgi jagade de mig på kirurgen för att jag inte forskade tillräckligt.
Det hjälpte. Avhandlingen blev klar 1984 och hittills har han medverkat till 170 vetenskapliga artiklar. Sedan började han på thoraxkirurgen i Lund och där han blev kvar.
Experter vallfärdar
Vi möts i Igelösa norr om Lund, där Stig Steen bedriver mycket av forskningen. Hit vallfärdar experter från hela världen för att lära sig mer om transplantationskirurgi i allmänhet och om hjärtboxen i synnerhet. Och det var här påven bodde när han besökte Lund för några år sedan.
Men låt oss börja med maskinen som aldrig tröttnar på att ge kompressioner vid hjärt-lungräddning. LUCAS står för Lund University Cardiopulmonary Assist System och fästs på bröstkorgen. Den kan både trycka ned bröstkorgen och dra tillbaka den till sitt utgångsläge.
– Idén kom från en norrman som inspirerades av en avloppsrensare med vakuumsug. När ingen trodde på honom kontaktade han mig.
Återuppväckte "död" pateient
Stig Steen och hans team vidareutvecklade idén och tack vare en rådig undersköterska testades maskinen på en patient som hade fått hjärtlungräddning under 50 minuter. Läkarna hade gett upp. Efter ett par minuter i LUCAS fick de igång patienten. Idag finns det 55 000 LUCAS runt om i världen och varje minut används de på en person med hjärtstillestånd.
Stig Steen verkar i gränslandet mellan liv och död. När han kom till thoraxkliniken i Lund 1985 fick han i uppdrag att sätta upp en modell för hjärt- och lungtransplantationer. Det råder stor brist på organ och hjärtat måste transplanteras inom fyra timmar efter att donatorn dödförklarats, in i en patient som förmodligen befinner sig på en helt annan plats. Sammantaget en logistisk mardröm.
Den hjärtbox som Stig Steen och hans forskningsteam har utvecklat, har i prekliniska studier tredubblat tiden för hur lång tid det kan gå innan transplantationen måste genomföras. I Australien har professor David McGiffin, som samarbetar med Stig Steen, undersökt hur hjärtat mår efter längre tid än så.
– De genomförde 29 transplantationer där hjärtat förvarats i boxen upp till nio timmar. Utan komplikationer.
”Cocktail” på sju hormoner
Hemligheten är en ”cocktail” på sju hormoner och det tog ett tag att mejsla fram receptet. En stor utmaning var hur man skulle hindra de nerver som fortfarande finns kvar i hjärtat från att suga upp hormonerna i lösningen, det vill man undvika.
– Trots många försök fick vi inte det att fungera. Men så vaknade jag en natt 2010 och kom på att man kunde använda en liten mängd kokain för att hindra nerverna från att ta upp ämnena i lösningen, säger Stig Steen.
Det fungerade. Studier visar att hjärtan som syresätts i boxen till och med återhämtar sig.
Idag är Stig Steen mest entusiastisk över en metod han och professor Johan Nilsson nu utvecklar som ska kunna kontrollera funktionerna på donatorns hjärta. Målet är att kunna utvärdera hjärtan även från äldre donatorer, i hopp om att hitta fler som är starka nog.
Att arbeta nära döden utmanar en egocentrisk inställning.
– Det går inte att vara självcentrerad nära en ung människa som snart ska dö. Vid de tillfällena glömmer man sig själv, men man kan också finna sig själv.
Blev en ändrad människa
Så var det det där med nunnorna och resan som Stig Steen menar räddade hans liv.
– Jag åkte till det land som då hette Zaire en sommar och där gjorde jag mitt livs upptäckt. Jag mötte helt osjälviska nunnor ute i djungeln som tog hand om sjuka och gravida. Jag kom dit som ateistisk marxist, men lämnade som en ändrad människa.
Två gånger åkte han tillbaka till nunnorna. Sista gången blev han misstänkt för att vara spion (!), anklagades för att planera en revolution och fängslades. Han fick inreseförbud i Zaire, och beslöt sig då för att satsa på kliniken.
– Min drivkraft blev sedan att ge hopp till de som inget hade.
Han menar att om man ska jobba så mycket som krävs av dagens forskare, måste man ha en gnista. Själv har han fått den från de patienter han möter.
– De har gjort att man inte vill ge upp. Sedan är det som många innovativa personer säger: det är 99 procent perspiration, 1 procent inspiration. Och vet du, kreativiteten kommer när man inte har egna ambitioner. Tänker man på meriter försvinner den.
Vad frågar folk när de hör vad du jobbar med?
– Jag är folkskygg. Jag berättar inte för andra vad jag gör. Men eftersom du kommer från Lunds universitets magasin så kunde jag inte säga nej till dig.
