Det menar Christer Mattsson, docent i pedagogik och föreståndare för Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet. HT-fakulteterna har bjudit in honom att föreläsa om risken för polarisering i föreläsningssalen och den 6 februari kommer han till Lund. Bland annat kommer han att ta upp vilka konsekvenserna kan bli för undervisningen när förväntningarna blir allt starkare på att universitetet tar ställning i frågor som rör samhälle och politik.
Risk för polarisering
Om exempelvis ämnen som gängkriminalitet, konflikter i Mellanöstern, klimathot, antisemitism eller islamofobi kommer upp vid seminarier eller föreläsningar finns risk för polarisering. När det sker leder det ofta till tystnad, menar Christer Mattsson.
– Min forskning tyder mycket på det. När man vid en föreläsning närmar sig ämnen som är laddade så är de flesta tysta. Och när människor är tysta så är det ingen som lär sig något, säger han och fortsätter:
– Att vi inte lär oss att delta i det demokratiska samtalet ser jag som den främsta risken med polarisering.
Kris för sanningsbegreppet
Det som polarisering ytterst leder till är en kris för sanningsbegreppet som sådant, menar han. Vad är egentligen meningen med sanning när ingen är intresserad av den?
– Människor har alltid haft olika uppfattningar och åsikter, men hur bemöter man någon som Donald Trump som medvetet ljuger och vars lögner uppskattas av miljontals människor som inte vill ta till sig något annat? Sådant möter jag i mitt forskningsfält där det är väldigt svårt att ha en sansad diskussion om till exempel begreppet sionister.
Christer Mattssons råd är att alltid försöka vara ”empatiskt nyfiken”. Empatisk gentemot den man diskuterar med och nyfiken på det som personen säger. Även sådant som går stick i stäv med ens egna åsikter.
– För när människor hamnar i affekt så går alla in i olika copingstrategier: en del går till attack, andra låtsas hålla med bara för att slippa det som är obekvämt, vissa vill bara gå därifrån. Problemet med copingstrategier är att vi slutar prata med varandra.
Lärare vet ofta i förväg
Christer Mattsson menar att lärare ofta vet på förhand vilka ämnen och föreläsningar som kan leda till att studenter kan hamna i affekt. Frågan är hur lärare ska hantera det när det sker eller om de till och med kan agera tidigt så att det inte blir några konflikter i lärosalen? Han ger ett exempel från en kurs om antisemitism som han själv håller:
– När jag inleder kursen ber jag alla berätta varför de är där och vad de vill få ut av kursen. Jag ber dem vara empatiska och nyfikna och att de ska ta hand om varandra även om de inte är överens. Jag säger också att om det uppstår en situation där jag uppfattar att någon känner sig angripen eller om situationen blir obehaglig så kommer jag att avbryta, och att de då måste förstå att jag kan missuppfatta och avbryta när jag inte borde ha gjort det. Att göra så är inte att lägga locket på, vi fortsätter när det blivit lugnt.
