Carl Johan Danielsson Hill (1793–1875) brukar ses som ett av de största original som verkat på universitetet. Den kortvuxne matematikprofessorn sågs ofta vandra omkring i hög mössa och iögonfallande lysterkappa utanför sin egenritade bostad på Skomakaregatan. På fasaden hade professorn låtit skulptera två stora människokroppar med stretande ben och utåtböjda armar i tegel. Interiört lär väggar och golv ha varit fullklottrade med formler. Det var i den här miljön Hills son, den psykiskt sköre landskapsmålaren Carl Fredrik Hill, växte upp.
Carl Johan Danielsson Hill var inte bara känd för sin säregna klädstil och sin arkitektoniska eklekticism. I universitetets verksamhetsberättelse skrev rektor Albert Lysander att Hill var ”en grufva av lärdom, men vanligtvis en igenfyld grufva”. Men var Hill, vid sidan av sin allt annat än folkbildande lärargärning, även en uppfinnare av matematiska instrument? Det verkar i alla fall så när man läser boken Lunds universitet under 350 år. I ett kapitel nämns ”ett prisma för lösning av tredjegradsekvationer” som Hill ska ha låtit tillverka, men som ingen efter hans död någonsin ska ha förstått sig på.
Hittad i museala samlingar
För att gå till botten med den intrikata apparatgåtan bjöd LUM in den pensionerade fysikern Ulf Litzén och den teknikintresserade arkivarien Jesper Zimmerman vid Naturvetenskapliga fakulteten till Fysiska institutionen.
– Jag var i kontakt med både Kulturen och Arkivcentrum Syd utan resultat. Men efter ytterligare efterforskningar lyckades jag lokalisera Hills påstådda instrument till Fysicum, säger Jesper Zimmerman när han låser upp en av glasdörrarna till de museala samlingarna.
Med försiktiga händer lyfter han ut det märkliga föremålet ur gömmorna. Ulf Litzén blir eld och lågor och börjar genast undersöka objektet.
– När jag skrev om apparaten i min bok Fysik i Lund under 300 år fanns det en handskriven blyertsetikett med texten ”Hills instrument för lösning av tredjegradsekvationer” fäst på apparaten. Men den verkar ha kommit bort, säger Ulf Litzén och lägger pannan i djupa veck.
Osannolik användning
Att den robusta mackapären i trä och mässing skulle kunna användas för att lösa tredjegradsekvationer känns vid en första anblick osannolikt. Den slutsatsen drog också fysikern Hans-Uno Bengtsson när han våren 2003 försökte gå till botten med instrumentet och dess funktion.
– Jag har successivt mer och mer börjat tro att det rör sig om ett studentikost skämt. Att någon helt enkelt fäst en ironisk etikett på instrumentet. Den typen av humor är ändå rätt vanlig bland fysikstudenter, säger Ulf Litzén.
Men vad i hela fridens namn är det för instrument som samlar damm bland Jakobsstavarna, mörsarna, proportionalcirklarna och overheadprojektorerna från 1700-talet i Fysicums apparatsamling?
– Jag tror det är en refraktometer för undervisningsbruk som användes i övningslaborationer för att bestämma brytningsindex för vätskor. Genom att kika genom ett litet hål mot ett flyttbart riktmärke kan man mäta hur synlinjen bryts av olika vätskor i prismat. Det är i alla fall klart att instrumentet skulle kunna användas på det sättet, säger Ulf Litzén och ler.
Fotnot: Vet du vad det är för ett instrument? Har du använt det? Skriv till LUM och berätta: lum [at] kommunikation [dot] lu [dot] se
