– Vi är jättestolta. Vi har precis blivit färdiga med en kunskapsguide som Socialstyrelsen ska förmedla till landets socialsekreterare, säger Marcus Knutagård när LUM möter honom och kollegorna Cecilia Heule, Hans Swärd och Arne Kristiansen i Socialhögskolans foajé.
År 2009 stod alla stjärnor rätt: Marcus Knutagård disputerade med en avhandling om skälen bakom hemlöshet, där en av slutsatserna var att Bostad först är den modell som fungerar bäst för att råda bot på hemlöshet. Därpå fick Marcus och kollegor i uppdrag av Socialstyrelsen att utvärdera den nationella hemlöshetsstrategin. Samtidigt blev den tidigare generaldirektören från Vinnova Per Eriksson rektor vid Lunds universitet.
– Jag hade haft kontakt med Per Eriksson om samhällsvetenskapliga innovationer när han var vid Vinnova, säger Cecilia Heule. Han tyckte att det fanns alldeles för få sådana.
Rektor engagerade sig
Något år senare träffades de igen. Då var Per Eriksson rektor i Lund och hade läst Socialhögskoleforskarnas utvärdering av svensk hemlöshetsstrategi. Han såg då, menar Cecilia Heule, sin möjlighet att hjälpa till med att påverka politiker och socialtjänstens hemlöshetssamordnare. Målet var att minska hemlöshet genom en beforskad metod.
– Vi hade forskningen, men var ovana vid att följa processen framåt, säger professor emeritus Hans Swärd. Att rektorn engagerade sig för vår forskning om hemlöshet var viktigt. Bland mycket annat hörde han av sig inför varje jul och ville att vi skulle skriva en debattartikel om hemlöshet.
Som ett första steg i sitt påverkansarbete bjöd forskarna med rektors stöd in till en konferens för politiker, hemlöshetssamordnare, forskare och brukare där de presenterade Bostad först-metoden. Ett intresse väcktes och bara något halvår senare anordnade de ytterligare en. Sedan dess har framför allt Marcus Knutagård och Arne Kristiansen rest land och rike runt och föreläst om modellen.
Testades i Helsingborg
En milstolpe nåddes när socialdirektören i Helsingborg, Dinah Åbringer, beslöt att införa modellen på prov. En annan milstolpe, för den nationella spridningen, var när Socialstyrelsen tillsatte en expertgrupp bestående av Socialhögskolan, Stadsmissionen, Boverket med flera.
Och det övergripande målet, att utrota hemlösheten, hur har det gått med det?
– Hemlösheten är tyvärr fortfarande hög, och fortfarande finns 9000 hemlösa barn i Sverige, säger Hans Swärd. Även om fler kommuner vill införa Bostad först-modellen finns andra starka krafter som motverkar. Tidigare hade socialsekreterarna mer av ett helhetsgrepp över den hjälpsökandes behov. Idag kan varje individ behöva träffa fyra olika handläggare och kommunerna upphandlar och tar in de lägst bjudande bostadsanordnarna på entreprenad. Detta tillsammans med bristen på bostäder gör det svårare att tillgodose de enskilda individernas behov av en egen bostad.
"Bra exempel på samverkan"
Men ändå finns skäl för Bostad först-forskarna att vara nöjda. Deras kamp har lett till att över 600 hemlösa har fått förstahandskontrakt och i de allra flesta fall lyckats behålla dem. Och av landets 290 kommuner har 140 fått anslag till att arbeta aktivt med metoden.
– Även om vi inte är i land så tycker jag att detta är ett bra exempel på impact av forskning, säger Arne Kristiansen.
