När frågan kommer på tal om vad de minns från sin egen promotion, är det kanske lite talande att de båda kommer ihåg de tacktal de höll, den ena i domkyrkan och den andra under middagen.
– Jag minns att jag ville hålla tacktalet på svenska eftersom ingen begrep det på latin, men dåvarande rektorn Sven Johansson, som var teknolog, ville absolut att det skulle vara på latin, säger Martin Lind, tidigare biskop.
– Det var en högtidlig och festlig stund, och särskilt fint att våra släktingar och föräldrar var med. De var stolta och glada över att få vara en del av detta, minns Göran Bexell, tidigare rektor.
Under de gångna 50 åren har båda fortsatt att vara en del av promotionshögtiden i olika roller. Göran Bexell har haft en lång karriär inom akademin som professor, dekan, rektor och emeritus, medan Martin Lind har deltagit i promotioner som domprost och biskop. De ser tillbaka på sina år med uppskattning och reflekterar över hur mycket doktorsgraden har betytt för dem.
– Min doktorsexamen har varit avgörande för min karriär. Den möjliggjorde min tid som lärare i Indien, mitt arbete som rektor för prästutbildningen, och utan den hade jag nog inte kunnat bli domprost och biskop, säger Martin Lind.
– Min doktorsavhandling om kristendom och nazism är fortfarande aktuell, trots att den skrevs för 50 år sedan. Jag har föreläst om den många gånger, senast i Leeds, och ser hur historiska likheter kan vara både obehagliga och tänkvärda, tillägger han.
Göran Bexell instämmer:
– För mig har akademin varit en naturlig utveckling. Jag har haft förmånen att få ta mig an olika uppdrag som tillsammans har format min yrkesbana, säger han.
När de blickar framåt mot promotionsceremonin ser de båda fram emot att få uppleva högtidligheten ännu en gång.
– Det är en akt väl värd att bevara, framför allt i en tid med så mycket ”fake news”. Universiteten står för saklighet, och man kan ha hur många titlar eller pengar som helst, men om man är osaklig går det inte att bli godkänd. Det tycker jag är en viktig del av den akademiska traditionen, betonar Martin Lind.
– Det är en vacker och högtidlig ceremoni som är en manifestation av universitetets grundvärden – sanning, frihet och kunskap – och vikten av dessa i dagens samhälle, tillägger Göran Bexell.
Om de hade valt en annan väg än akademin respektive kyrkan, vad hade de då gjort? – Jag är prästson och växte upp i kyrkan, så det var naturligt för mig att följa den banan. Jag hade drömmar och visioner om vad jag ville förändra, och det har jag levt upp till. Jag kämpade till exempel för samkönade äktenskap och hade alla biskoparna emot mig, men jag vann, berättar Martin Lind.
Göran Bexell har å sin sida aldrig känt behov av att fundera i andra banor: – Jag har trivts så bra i akademin att jag aldrig riktigt övervägt något annat. Jag har alltid känt att jag är på rätt plats, säger han.
Under årens lopp har deras vänskap fördjupats, och de har skapat egna traditioner.
– Vi brukar spela orgel tillsammans i Malmö, bada i kallbadhuset och avsluta med en god middag – det har blivit en stående tradition, berättar Göran Bexell.
När de nu återförenas i Lund är det med både nostalgi och tacksamhet. Fem decennier har gått sedan deras egen promotion, men vänskapen och akademins betydelse består.
Och även fast de varit med så många gånger så ser de mycket fram emot årets stora begivelse.
– Det är en jättefin ceremoni och jag ser fram emot att vara en del i själva ceremonin; gå i procession, sitta i domkyrkan, lyssna på alla spännande avhandlingar som lyfts och naturligtvis den stora festen efteråt, avslutar Göran Bexell.