De tar konsten till hjälp för att undersöka existentiella hot

Varje torsdag sedan september förra året har de träffats, forskarna som ingår i det tvärvetenskapliga temat ”Ständiga existentiella hot” vid Pufendorfinstitutet. Den här eftermiddagen har de bokat in en workshop i verkstaden på Skissernas Museum. Målet är att bryta sig loss från den vanliga akademiska rutinen med att skriva och diskutera för att tänka kreativt. En av uppgifterna för dagen är att föreställa sig en offentlig plats och skapa en modell av ett rum som kan hjälpa människor som ställs inför ett hot. 

Psykologiforskare Ingela Steij ­Stålbrand har tillsammans med sin grupp skapat en livmoder av grönt garn som hon före­ställer sig ska placeras på ett torg.

– Man ska känna sig trygg och därför är det en varm, fluffig miljö här, säger hon.

Oroslåda hjälper till att hantera svåra känslor

Juliet Jacobsen och Mattias Tranberg, som båda forskar om palliativ vård, har skapat en så kallad oroslåda. Juliet Jacobsen berättar att hon använder liknande lådor med sina patienter. Man tänker sig att i lådan finns jobbiga ämnen, som döden.

– När man vill prata om de här svåra sakerna öppnar man lådan. Om det blir jobbigt och överväldigande kan man stänga lådan igen. Känslorna försvinner inte, men det är ett sätt att hantera och organisera dem, säger hon.

Stimulerande och frustrerande

Under arbetet med temat på Pufendorf har forskarna dels fått samarbeta med ­kollegor från olika discipliner, dels låta tankar och kreativa processer ta större plats än vad forskarlivet annars tillåter.

– Till vardags har min forskning ett tydligt mål. Det här är en friare form som ger större utrymme för oväntade saker att hända, säger Mattias Tranberg. 

Han tycker att det engelska begreppet serendipity, som innebär att man i arbetet med en viss sak plötsligt kan göra en lyckosam upptäckt av något helt annat, passar bra för att beskriva tiden på Pufendorf. 

– Det är både frustrerande och stimulerande att inte veta exakt vart vi ska. Alla i gruppen har starka viljor så det blir en del friktion, men det är också då det blir intressant. 

”Scholar” på riktigt

Ingela Steij Stålbrand håller med. 

– Som forskare har du en viss tid på dig och sedan ska du visa upp resultat. Så är det inte här. Att få tänka fritt en gång i veckan är kreativt och ger en känsla av att vara en ”­scholar” på riktigt, säger hon om tiden vid Pufendorfinstitutet.

Gruppen kommer att presentera sitt arbete vid ett offentligt evenemang den 24 maj på Pufendorfinstitutet.