I månader har studenter och anställda vid Lunds universitet drivit opinion till förmån för Palestina genom namninsamlingar, debattartiklar, demonstrationer och samtal. Vi vill belysa hur dessa röster tystas ned, och undrar varför ledningen på Lunds universitet valt att tiga om Gaza trots att de i nutid tagit ställning för andra folk?
Lund Students for Palestine har ordnat manifestationer och “walk-outs” med krav på att universitetet ska fördöma de krigsbrott som pågår i Gaza och bryta samarbeten med Israel. I ett upprop kräver de att Lunds universitet ställer sig i solidaritet med Palestina, på samma sätt som man gjort med Ukraina. När de anordnade en demonstration vid LTH delgavs det kort på LTH:s intranät helt utan att nämna protesternas syfte. Det indikerades även att våra egna studenter utgjorde ett hot genom att betona att LU:s säkerhetsavdelning var informerad och att polis skulle vara på plats. På samma intranät finns flera inlägg med tydliga ställningstaganden för Ukraina.
För att stötta studenternas initiativ anslog vi uppropet på dörren till vårt rum på LTH:s kansli. Fort kom anonyma klagomål och vi blev ombedda att ta ner det med motivering att studenter kan ta illa vid sig. Samtidigt har universitetet aktiva publika webbsidor som berör allt från avbrutna forskningssamarbeten med Ryssland till regelrätta ställningstaganden i solidaritet med Ukraina. Här upplever vi ett stort hyckleri. Varför lyfter ingen hur palestinska studenter mår av denna kompakta tystnad?
Inför vår jullunch fick vi inte tillåtelse att lägga ut information om Gaza med QR-koder till välrenommerade välgörenhetsorganisationer som endast tar ställning för civila, med hänvisning till att universitetet inte utför välgörenhetsarbete. Timmar innan lunchen mejlar kanslichefen att det “kan uppfattas som att arbetsgivaren tar ställning eller promotar särskild förening/aktör”. Samtidigt har universitetet ett aktivt stödprogram för Ukraina, som syftar till “att bygga broar och kunskap under paraplyet av fri akademi och demokrati”. På den publika sidan ser man inget problem med att lägga upp en QR-kod som uppmanar till att bidra.
Som statliga tjänstepersoner står vi upp för de humanitära principer som universitetet säger sig utbilda och forska till förmån för. Det är en sak att låta idéer debatteras, en grundpelare för universitetens kunskapsproduktion, men akademiska ledare bör också försvara de värderingar och processer som gjort debatträttens tillblivelse möjlig. Vi kan inte å ena sidan uppmuntra våra studenter till kritiskt tänkande och å andra sidan tysta dem när deras röster blir obekväma.
Rektor Erik Renström menar att det inte är universitetets roll att ha åsikter om pågående konflikter i världen: “[...] att universitetet strängt taget inte tycker någonting. Vi är en kunskapsbaserad organisation som ger underlag till andra, bland annat politiker, att fatta beslut” (LUM nr 6 2023). Vi håller inte med. Lunds universitet tar ställning hela tiden, med uttalade värdegrunder, riktlinjer och strategiska planer, med stödprogram och i kommunikation.
Där det finns kritiskt tänkande kommer det ofrånkomligen att finnas ställningstaganden. Vi vill betona att det vi lyfter inte handlar om att universitetet inte bör stödja Ukraina – vi vill påvisa det uppenbara hyckleri som inte bara upprätthålls internt, utan också kommuniceras externt. På vilket sätt är folkrätten mer hotad i Ukraina än i Palestina? Vi har ställt frågan flera gånger, i flera sammanhang, utan svar. Vi upplever en dubbelmoral som inte kan förklaras med annat än att vissa människoliv värderas högre än andra. Universitetet uppvisar en inkonsekvens som strider mot värdegrunden.
Vi vill påpeka för såväl vår rektor som våra kollegor att det inte stämmer att universitetet inte tycker något. Vi hissar både regnbågsflaggan och Ukrainas flagga på Universitetshuset för att vi gör det, med rätta. Universitetet består av människor som gemensamt har ett ansvar att göra världen bättre. Det finns sammanhang där universiteten har en skyldighet att inte vara neutrala. Ett pågående folkmord är ett sådant sammanhang.
Valeria Naters och Charlotta Tjärdahl
Kvalitetssamordnare LTH
Rektorerna svarar:
LU tar ställning i frågor som berör vår verksamhet
När människor faller offer i krig och konflikter runt om i världen väcks ofta ett stort engagemang bland medarbetare och studenter som på olika sätt vill göra en insats. En del vill använda sina röster för att påtala förtryck, brist på mänskliga rättigheter eller andra orättvisor. En del är personligen berörda med familj och vänner i drabbade områden.
Att medarbetare och studenter deltar i det demokratiska samtalet och uttrycker sina åsikter är självklart och allas grundlagsskyddade rättighet. Men debattartikelförfattarna nöjer sig inte med det – de kräver även att universitetet som organisation, arbetsgivare och myndighet ska manifestera deras åsikter.
Lunds universitet värnar en fri akademi som står emot påtryckningar från politiskt håll eller annat. Att akademiskt forska om och utbilda i olika politiska och samhälleliga frågor är en av universitetets huvuduppgifter, däremot är det inte universitetets uppgift att driva utrikespolitiska frågor.
I denna konflikt, liksom i andra, deltar forskare på flera sätt i offentligheten för att förklara historia och nutid, allt i enlighet med samverkansuppdraget och för att bidra till samhällets kunskap.
Låt oss förtydliga universitetets solidaritet för den ukrainska akademin och de fördömanden som vi gjort av Rysslands invasion av Ukraina. Ryssland har attackerat ett land i Sveriges närhet och agerandet är ett hot mot Europas och Sveriges säkerhet och demokrati – och därmed fria akademier.
På uppmaning av den svenska regeringen – och efter att rektorer i Ryssland uttalat stöd för sitt lands politiska och militära ledning – frös Lunds universitet samarbeten med ryska lärosäten. Detta trots att vi normalt alltid förordar akademiska samarbeten framför bojkott. På universitetets webb/intranät informeras om detta och om stödet till den ukrainska akademin.
Lunds universitet tar ställning i frågor som berör vår verksamhet. Ett exempel är prideflaggan, en viktig symbol inte minst för internationella studenter och medarbetare. Med den flaggar vi för tolerans, respekt, mångfald, inkludering och likabehandling som kopplar till universitetets studie- och arbetsmiljö.
Det är universitetets, ytterst rektorernas, ansvar att säkra en god arbetsmiljö med säkerhet och trygghet för alla på campus. I frågor som dessa förbehåller sig arbetsgivaren rätten att fatta beslut om åtgärder och vilken information som går ut till medarbetare och studenter.
Lunds universitet är ingen allmän plats, utan lokalerna är till för universitetets egen verksamhet inom forskning och utbildning. Det finns föreskrifter om hur universitetets lokaler får användas för politisk verksamhet.
Erik Renström
Rektor, Lunds universitet
Annika Olsson
Rektor, LTH
