Dalia Dassa Kaye forskar om internationella relationer och är expert på säkerhetsfrågor i Mellanöstern. Hon har tidigare arbetat med policyfrågor, både för den amerikanska akademiska tankesmedjan RAND samt för det holländska utrikesministeriet. På senare år har hon framför allt ägnat sig åt USA:s relationer med Iran och flyktingfrågan som blev akut i samband med den arabiska våren.
– Jag hade tänkt skriva om säkerhetsfrågor relaterade till EU:s Iran-policy under min tid som gästprofessor i Lund, men efter den 7 oktober har det varit svårt att fokusera på något annat än kriget i Gaza, säger hon. Men självklart har Iran stor betydelse i denna konflikt.
Ser mörkt på framtiden
Precis som de flesta andra som har kunskap om konflikten mellan Israel och Palestina ser hon mörkt på framtiden. Polariseringen är avgrundsdjup och det finns en total ovilja mot att se den andra sidans lidanden.
– Den totala brist på empati och avhumanisering som vi ser idag hjälper inte. Israeler och palestinier vet att de kommer behöva leva sida vid sida. Men även om jag är pessimistisk så tror jag att det är min bakgrund från en policytankesmedja som tvingar mig att tänka framåt, säger hon.
Dalia Dassa Kaye är kritisk till Abrahamsavtalen som förhandlades fram under Donald Trumps ledning och som innebar en normalisering av förbindelserna mellan Israel och Marocko, Sudan, Förenande Arabemiraten och Bahrain.
– Jag är inte emot en normalisering av relationerna mellan Israel och arabvärlden – det vore tvärtom en bra utveckling. Men i Abrahamsavtalen bortsåg man nästan helt från den palestinska frågan. Det går inte. Den 7 oktober blev det helt klart att det inte finns någon fred utan säkerhet och land för båda folken.
Risk för spridning
När kriget bröt ut skrev hon en artikel om riskerna för spridning av kriget. En del av dessa farhågor har redan inträffat, såsom upptrappningen i konflikten med Hizbollah längs gränsen till Libanon. Annat, som att Huthirörelsen från Jemen skulle lägga sig i, kunde hon inte förutspå.
– Nu är risken stor att kriget i Gaza spiller över på de trevande fredssamtal som börjat efter tio års inbördeskrig i Jemen, säger hon.
Hur tar kriget i Gaza slut?
– I slutändan blir det genom diplomati. När Israel inser att deras mål att både förgöra Hamas och befria gisslan är oförenliga. Och i takt med att den fasansfulla humanitära krisen i Gaza fortgår så kommer det internationella trycket på att kriget måste få ett slut att öka. Till slut kommer även USA sluta stötta kriget.
Hon sätter sitt hopp till framtida generationer och ledare.
– Dagens ledare, på båda sidor, har svikit sina folk. Den nuvarande israeliska regeringen är extrem, den mest extrema i historien. Hamas, särskilt dess militära gren som startade det brutala angreppet på Israel den 7 oktober, är också extrem. Och den styrande palestinska myndigheten i Gaza är korrupt och har förlorat mycket legitimitet bland det palestinska folket. Men evigt våld och ockupation är inte en framkomlig väg. Nya ledare kommer över tid att behöva hitta andra sätt framåt.
