Peter Svensson har tillsammans med Ola Håkansson, till vardags förläggare på Studentlitteratur, skrivit boken På engelska förstår jag ungefär. Boken är både ett inlägg i debatten och en genomgång av forskning på engelska som undervisningsspråk inom svensk högre utbildning. Författarna har själva genomfört en undersökning med öppna frågor med drygt trettio svar från lärare på universitetsnivå. 

– Svaren är mycket utförliga. De handlar om frustrationen i att inte nå fram till studenterna, manusbundenhet och att använda ”barnspråk”. Det blir mer föreläsningar och mindre interaktion, säger Peter Svensson.

De refererar också till flera tidigare studier som entydigt visar att ”lärande på ett främmande språk ger sämre studieresultat inom universitetens grundutbildningar” och ”de som blev undervisade på sitt modersmål, svenska, lärde sig mycket mer än de studenter som läste kursen på engelska”.

Övertro på svenskars språkkunskaper

– Vi ville skriva boken för att vi är så ­irriterade på utvecklingen. Sedan Bolognaprocessen ser vi en anglifiering av svensk utbildning, sammanblandad med internationalisering, där den negativa sidan är att studenterna förstår kanske hälften av vad som sägs. Det leder till ett instrumentellt, sämre lärande, säger Ola Håkansson.

– Många lärare är dessutom sämre på engelska än vad studenterna är. Men studenterna har en annan typ av engelska; de kan spelspråket och jargongen från onlinespel, säger Peter Svensson och tillägger:

– Det finns en övertro hos svenskarna själva. ”Svenskar är bra på engelska”, säger man. Men det är en myt.

Peter Svensson har sedan avhandlingen för tjugo år sedan undersökt språkbruk på PR-byråer, i årsredovisningar och på årsstämmor. Fältet är Critical Management Studies (kritiska studier i företagsekonomi). På Ekonomihögskolan undervisar han bland annat om kvalitativ metod och marknadsföring. Han har de senaste två åren hållit i kursen ”The Darkness of Business” som fakulteten ger under konceptet ”Winter School”. Där får studenter från partner­universitet till Ekonomihögskolan och Hanken School of Economics i Finland komma till Lund och Helsingfors för två veckor av intensiva studier. 

– Då undervisar jag så klart på engelska, ingen av deltagarna kommer ju från ­Sverige. Givetvis ska vi kunna ha engelska som undervisningsspråk – när det behövs. Det är det som är vår poäng, att nu gör vi det ­nästan hela tiden och reflekterar inte över syftet, säger Peter Svensson.

Går saktare på engelska

Han tillägger att när han undervisar på engelska för studenter som inte heller har engelska som modersmål blir processen lite långsammare.

– Jag är noga med att kolla av med studenterna: är ni med? 

Peter Svensson och Ola Håkansson har under sina yrkesliv sett en likartad utveckling – Peter som universitetslektor, och Ola som förläggare för akademisk litteratur.

– 93 procent av alla avhandlingar som försvaras i Sverige i dag är skrivna på engelska. Så såg det inte ut för tjugo, trettio år sedan, säger Ola Håkansson.

1979 var motsvarande andel 75 procent. Inom humaniora var siffran 27 procent, för samhällsvetenskap strax över 30. 2019 hade det stigit till 70 respektive 75 procent.

Faror när svenskan skuffas undan

De båda ser flera faror med engelskans dominans över svenskan i dagens universitetsvärld. De talar engagerat, ibland nästan i munnen på varandra och räknar upp argument efter argument. Det märks att de bryr sig. Ola Håkansson:

– Har vi glömt att svenskan enligt språklagen är officiellt språk i det offentliga ­Sverige? Lunds universitet är en myndighet. Hur kan då kurser och information enbart ges på engelska? Det handlar inte bara om studentens bristande lärande. Det är ett arbets­miljöproblem, ett bildningsproblem, ett demokratiproblem – och en klassfråga.

Peter Svensson fyller i:

– Hur kan vi acceptera den domänförlust det innebär att vi tappar de svenska fackorden? Ska vi inte kunna prata politik eller affärer på svenska? säger han och exemplifierar att det känns märkligt att översätta ”management” med ”företagsledning”.

Finns det inte en poäng att lära sig just företagsekonomiska termer på engelska? Det är väl något som studenterna har nytta av i arbetslivet?

– Jo, absolut, men på bekostnad av vad? Priset för en ”business jargong” är förståelsen bakom, replikerar Peter Svensson blixtsnabbt. Han fortsätter:

– Studenterna kanske kan prata, men förstår de vad de säger? I stället för att lära sig ämnet på djupet, får de lägga tid på att avkoda engelska begrepp. De lär sig sämre och får en ytligare förståelse än om de hade kunnat få både undervisningstid och litteratur på svenska.

Språkvård en strategisk fråga

Hans bestämda uppfattning är att under­visningen på grundnivå på svenska universitet i hög grad bör hållas på just svenska, för att sätta den svensktalande studentens lärande i första rummet.

– Universitet är per definition internationella, vi behöver ett Lingua Franca. Men inte på grundnivån. På masternivån och uppåt blir det en poäng att undervisa på engelska. Då har man redan grundkunskaperna, säger Peter Svensson. 

Vad vill ni framför allt skicka med till LUM:s läsare?

De tystnar en kort stund. Sedan säger ­Peter Svensson:

– Vi har märkt av en slags fatalistisk uppgivenhet, både i vår undersökning och när vi pratar med kollegor. De flesta håller med oss, men det är som att ”det är så här det är”. Det är lite provocerande: Vilka är det som sitter i fakultets- och universitets­styrelserna? Vilka är det som beslutar om undervisningsspråk och kurslitteratur? Det är ju vi! Det fina med akademin är att den styrs kollegialt. Det borde gå att göra något. Om man har viljan.

– Men nu romantiserar du lite, replikerar Ola.

– Akademiskt ledarskap är för amatörer, i positiv bemärkelse. Kanske behövs det bara ett omtänk. Att vi säger att språkvård ska vara en strategisk fråga på universiteteten. Sen kan det sippra ner i leden, svarar Peter Svensson.

– Vi säger inte att inget ska vara på engelska. Bara att det bör vara ett strategiskt beslut – varje gång, säger Ola Håkansson.