Artikeln blev viral och media hörde av sig från hela världen. De ville höra mer om det ”knäppa Sverige” där människor väljer att operera in chip i kroppen utan att det höjs kritiska röster. I stället ses det som en positiv och rolig utveckling.

Moa Petersén blev sedan ganska omgående kontaktad av bokförlaget Emerald Publishing Limited som bad henne skriva en bok om fenomenet. Fyra månader senare, efter att ha skrivit dag som natt, publicerades boken The Swedish Microchipping Phenomenon. Den baserar sig på intervjuer med personer som valt att mikrochippa sina kroppar och ställer frågan varför de gjorde det.

– Den här typen av forskning om teknik blandat med biologi blir lätt sensationsjournalistik, säger Moa Petersén. Precis som AI väcker den också diskussioner som rör mänskliga värderingar, som hur mycket vi är villiga att släppa kontrollen över våra kroppar.

Svenska teknikoptimister

Men de allra flesta reaktioner har haft fokus på varför just svenskar är sådana teknikoptimister.

– Chippet har blivit en symbol för det, säger Moa Petersén.

En av förklaringarna är att svenskar tror att de inte har någon anledning att misstro teknik.

– De flesta svenskar tänker att de har en stat som det går att lita på och ­känner att de kan ge ut sina personnummer utan att vara oroliga, säger Moa ­Petersén. Vår historia har också betydelse för svenskarnas tilltro till teknik. Vi blev ett väldigt rikt land tack vare tekniska uppfinningar som vi gjorde, medan andra länder var upptagna med att kriga i världskrigen, fortsätter hon.

Djävulsbevis

Boken har också fått udda reaktioner. Högerkonservativa kristna i USA har läst boken i sina religiösa bokcirklar. 

– Den användes som ett ”vetenskapligt” bevis på att djävulen är på väg tillbaka till jorden, berättar Moa ­Petersén. Chippen opereras in i handen och i Uppen­barelseboken står det om de som får ondskans kännetecken 666, det vill säga djävulens märke, på höger hand. 

– Idag är biohacking ett buzzword, men när jag började titta på de här fenomenen var de ganska okända. Det var svårt att få externa medel, så forskningen är gjord på fakultetsmedel.

Moa Petersén menar att humanister som skriver om teknik är intressant i sig och uppmärksamheten som boken har fått har gett ringar på vattnet. Forskare från andra fakulteter har hört av sig och vill samarbeta.